night/morning/sleep-talking

Solen börjar gå upp. Jag har legat vaken hela natten. Orkar inte tänka. Mår dåligt över saker som är glömda. Saknar och längtar och försöker somna. Länge sen. Helt annan. Vad jag kunde ha gjort annorlunda, var jag skulle ha varit nu. Förstår inte varför klockan börjar bli 6 och jag sitter här helt snurrig. Saknas nära, saknas här. Så jävla tomt ni förstår inte. Jag tror jag prata i sömnen. Jag har ju dygnat snart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0