Det är såna här dagar som jag hatar mig själv.
Gick inte på nattvandringen igår. Somna faktiskt bara några minuter efter senaste inlägget igår och sen blev jag kvar så. Kimberly kom hem vid 2, hon väckte mig och sa att hon inte skulle gå, jag blev skitgla och somnade om... hehehehe. Men såklart var det NÅGONTING som skulle hända lilla mig!! Jo såklart skulle mobiljäkeln ramla ner i golvet(varför??? VARFÖR???) och min "alarmklocka", om man ens kan kalla den för det, lät såhär: pip............. pip...... pip.....................................................pip. VA? Det är inget alarm?? Vaknade iallafall 8.57, helt yrvaken, sprang upp, borsta tänderna, slängde på mig kläder(med sov tishan under), slängde väskan på axeln, på med gympadojerna och upp på cykeln. Jag kom till ishallen 9.10. (barnsskridskon började 8.45). Det roliga var ju att jag faktiskt hade somnat ganska hyffsad tid, skitit i nattvandringen, sovit mycket, men kom ändå inte upp. SALLY!!!

Stod iallafall på isen med gympaskorna på fötterna och tittade på min söta lilla grupp medans Becka tränade dem. Det är så kul att de kände igen mig och kom ihåg mitt namn trots att jag bara varit där en gång! Naaww sötisar! Och tack Becka för att du räddade mig IGEN. Från och med nu ska jag aldrig missa barnskridskon.