Börjar fundera över när julkänslan och adventmyset hade tänkt att börja. Den här gråa övergången mellan mysig höst och vit vinter börjar bli rätt så uttjatad. Den känns så deprimerande och mörk bara.
De senaste dagarna har dock varit ganska mysiga, spenderad på jobbet och gymmet och med fina fina vänner. 

Igår var jag på Twinight och såg den allra sista filmen av the Twilight Saga. Har kommit fram till att jag inte riktigt pallar uttrycka här i vilket ostabilt tillstånd jag befinner mig i just nu. Vill inte säga att en stor del av mitt liv är förbi, för Twilight kommer alltid finnas kvar hos mig. Det är en sån där grej som jag kommer berätta om för mina barn, haha. Ni fattar. Skulle kunna försöka förklara på tusentals sätt hur viktiga de här böckerna och den här sagan varit för mig under mina bräckliga små tonårsår men jag hittar verkligen inte orden just nu. Det är över men det är aldrig över. Jag lämnar det vid det.