Under dessa tre år har jag kämpat med matten, skrattat ihjäl mig på matrasterna, pluggat hela nätterna, tröttnat totalt på att plugga på nätterna, blivit krossad på nattinnebandy, ägt på nattinnebandy, stressat mellan karro och rudbeck, fikat på hells, lärt mig om derivator och primitiva funktioner, glömt allt om derivator och primitiva funktioner, solat vid slottet på mattelektioner, myst på märtas, kommit försent, försovit mig, försovit mig igen, slitit med fysiken, karrofestat som inihelvete, hittat mina soulmates, vi har brytit oss in i tomma klassrum och plågat varandra i godisroulette, jag har gråtit över kemin, köpt billigt, underbart äckelgodis på Alibaba, lirat CS på datakunskapslektionerna, fått fina kärleksbrev, utfört the walk of shame dagen efter varje karrofest, jag har gjort saker jag kommer ångra, saker jag aldrig kommer glömma, vi har sjungit, vi har dansat, vi har sörjt, hoppats, drömt, förlorat, lyckats. Och vi har haft så sjukt jävla kul.
Jag är så tacksam över att mina föräldrar lät mig ta en stor jävla risk och flytta ensam till en ny stad, utan att alls veta vad jag kunde förvänta mig. Är så lycklig över de människorna jag fått möjligheten att träffa, och några av dem kommer finnas med mig hela livet. Och jag är så sjukt jävla nöjd med allting jag har åstadkommit och upplevt.
Fan vad jag älskar Karolinska läroverket. Och helvete vad jag kommer sakna allting. KÄRLEK